Frågor och Svar

Försäljning kopplar tydligt till en motprestation, medan bidrag ofta tilldelas för att man har en bra verksamhet, med mindre krav på vad som ska åstadkommas. Bidrag delas ofta ut utifrån en bestämd pott pengar som inte påverkas av hur väl man levererar vilket gör att det är svårt att bygga en hållbar finansiering. Vi ser flera fördelar med försäljning: 1) genom offentlig sektor får verksamheter tillgång till målgruppen 2) Försäljningen kopplar till kommunens mål och uppföljningen bygger på måluppfyllnad, vilket gör att finansieringen blir hållbar om verksamheten levererar bra resultat 3) När man jobbar nära
offentlig sektor kan man också påverka systemet - hur offentlig arbetar med målgruppen som inte nås av verksamhetens aktiviteter.

De kompletterar varandra där försäljningen används för ett resultatinriktat arbete som bidrar till att uppfylla förvaltningens mål, medan bidragen är ett komplement som kan stötta andra delar av verksamheten, exempelvis en fritidsgårdsverksamhet.

Vi räknar IOP som försäljning eftersom de är långsiktigt hållbara intäkter. De bygger på en nära relation med offentlig sektor, avtalen skrivs för att uppfylla mål och det finns ofta en långsiktig ambition om samarbete

Det ställer större krav på organisationen som måste kunna leverera resultat.

Som ideell allmännyttig förening är det viktigt att den försäljning som bedrivs är ändamålsenlig (ändamålet beskrivs i föreningens stadgar). Om den är det behöver försäljningsintäkter inte beskattas. Det är dock osäkert hur Skatteverkets bedömning skulle se ut om verksamheten konkurrerar
under affärsmässiga former med andra skattepliktiga verksamheter i exempelvis en upphandling.

Det är en finansieringsform med potential att möjliggöra finansiering av sociala innovationer genom att privata finansiärer tar en risk som det offentliga inte har möjlighet att ta. Vi tycker att det är viktigt att utföraren är med i processen tidigt för att lösningen ska utformas efter målgruppens
behov. Dessutom behöver alla intressenter vara med i dialogen om vad ett framgångsrikt resultat är.

Ja. Vi ser att Norrköping och Botkyrka har samarbeten med två eller fler av våra sociala företag, och har haft det länge.

Starta en prenumeration på upphandlingsdatabaser exempelvis Visma Opic. Då får du upp offentlig sektors annonserade upphandlingar. Ett annat alternativt är att proaktivt kontakta den förvaltning som har ansvaret för den målgrupp du arbetar med.

Det finns några få exempel. Hallstahammar har gjort ett för hemtjänst och Nacka har också gjort ett.

Det har skett en kulturförändring där kommuner har fått en större vilja att inkludera flera olika organisationer i upphandlingar.

Bara inom hälsovård och socialtjänst.

Ramavtal är framtagna för att kommunen ska kunna definiera ett behov, utan att behöva specificera exakt storlek. Det händer dock att kommuner garanterar viss kvantitet. Det vanligaste är att man sätter ett tak. Det kan vara bra att veta att man som leverantör har en skyldighet att leverera, medan kommunen inte har en skyldighet att avropa/köpa.

Det beror på vad som står i avtalet. Det ligger dock både i kommunens och leverantörernas intresse att nyttja ramavtal när det finns. Det är något som båda parter har lagt mycket tid att få till, och det ses därför som mest effektivt att använda leverantörer som vunnit upphandlingen. I praktiken förekommer det dock.

Nej. Det är vanligt när socialtjänsten avropar eftersom de utgår från varje individs behov.

Hälsovård, socialtjänst och närbesläktade tjänster ex.

• Tjänster i samband med kvarhållande i häkte och rehabilitering av brottslingar
• Skyddstillsyn
• Jobbsökningstjänster
• Öppenvård
• Socialt arbete
• Tillhandahållande av hemtjänstpersonal
• Förmedling av vårdpersonal
• Administration inom socialtjänsten, utbildningsadministration och
• Hälsovårdsförvaltning ex.
• Kommunalt åtgärdsprogram
• Undervisning och utbildning

2,1 M för direktupphandling
Över 7,7 M måste man vända sig till EU

Enligt LOU får man inte det eftersom man som kommun borde ha kunnat förutse återkommande behov och därmed göra en förenklad upphandling eller urvalsupphandling. Vi ser att detta ändå görs i praktiken.

Ja. Men man kan inte göra flera direktupphandlingar per år om det går över summan.

Beloppsgränsen (för allt utom välfärd, hälso –och sjukvård samt socialtjänst) gäller per år och typ av tjänst. Det innebär att en kommun kan använda sig av en/flera olika leverantörer inom samma kategori, men då skriva mindre avtal

Det är tillräckligt att annonsera i Visma Opic eller EUs motsvarighet.

En tidsfrist som är proportionerlig till upphandlingens omfattning. Det bedöms från fall till fall, men leverantörer ska hinna lämna ett anbud inom tidsfristen.

Om det är inom välfärdstjänster får man anpassa hur mycket man vill. Annars måste det vara på en rimlig nivå.

Det är sällan lösningar för enskilda individer går över gränsen för direktupphandling. Vid återkommande behov tecknas ofta ramavtal. I detta fall handlar mer det mer om vana än vilket utrymme det finns i lagen